Kalkylatorn uppskattar energiförbrukning i vila utifrån vikt, längd, ålder och en av två koefficienter i Mifflin–St Jeor-ekvationen. Det andra resultatet använder en aktivitetsfaktor för att uppskatta daglig underhållsförbrukning. Inget av resultaten mäter en persons faktiska energianvändning.
Med samma längd, ålder, koefficient och aktivitet ger 10 kg skillnad 100 kcal/dag mer i den oavrundade viloekvationen. Underhåll ändras med denna skillnad gånger aktivitetsfaktorn. Det är aritmetisk känslighet, inte en förutsägelse om viktförändring eller ett rekommenderat matmål. Mät hellre vikten än att gissa.
Ange vikt i kilogram (20–500), längd i centimeter (100–250) och ålder i hela år (18–100). Könsvalet väljer en koefficient i den publicerade ekvationen; det beskriver inte all fysiologi. Välj vanlig aktivitetsnivå från stillasittande (1,2) till mycket aktiv (1,9).
Viloenergi är modellens förbrukning utan aktivitet. Det högre underhållstalet bygger dessutom på ett antagande om aktivitet; det är ingen ordinerad kost eller garanti för stabil vikt. Den oavrundade vilosiffran multipliceras innan båda visade resultat avrundas till hela kilokalorier.
Den ursprungliga Mifflin-studien omfattade friska vuxna mellan 19 och 78 år. Utanför intervallet eller vid mycket avvikande kroppsmått är uppskattningen osäkrare även om verktyget tar emot värdet. Graviditet, amning, sjukdom, ovanlig kroppssammansättning och hård träning kan ändra behoven. Vanliga misstag är meter i stället för centimeter eller hög aktivitetsnivå efter ett enda träningspass.
Välj en realistisk aktivitetsnivå vid stillasittande arbete och enstaka träningspass.